Shopping & Services: Restaurant & café

Du ska nu höra Rashid berätta om sitt besök på ett café och en restaurang i Sundsvall. Lyssna noga på beställningar, priser, frågor och vad som gick fel.

Part 1 – Fika på caféet

Jag heter Rashid och bor i Sundsvall med min fru Laila och vår son Adem. Adem är sex år och går i förskola. På onsdag förmiddag hade jag ledigt från jobbet på lager och bestämde mig för att ta med Adem till ett café vid Storgatan i centrum.

Caféet heter Kopp & Kaka och det ligger nära biblioteket. När vi kom klockan tio var det ganska fullt. Jag läste menyn vid disken och såg att en kaffe och bulle kostade femtiosex kronor, medan en barnlatte och liten kaka kostade fyrtioåtta kronor.

Jag beställde en cappuccino för mig och en barnlatte till Adem. Jag frågade om barnlatten hade mycket koffein och serveringspersonalen, en kvinna som heter Sofia, sa att den nästan inte har koffein alls. Det kändes bra eftersom Adem annars blir för pigg.

Sofia frågade om vi ville ha något att äta. Jag frågade om de hade glutenfria alternativ eftersom Laila är glutenintolerant och jag tänkte ta med fika hem. Sofia sa att de hade en glutenfri morotskaka för trettioåtta kronor.

Jag beställde en vanlig kanelbulle till mig för tjugoåtta kronor och en glutenfri morotskaka att ta med. Sofia sa att kakan skulle vara klar om fem minuter. Vi satte oss vid fönstret och Adem ritade medan vi väntade.

När fikan kom betalade jag etthundratjugotvå kronor totalt med kort. Jag dubbelkollade kvittot: cappuccino, barnlatte, bulle och morotskaka. Allt stämde och vi stannade ungefär trettio minuter innan vi gick hem.

Adem sa att barnlatten smakade som varm mjölk med lite skum på. Jag var glad att jag frågade om koffein innan jag beställde. Det är små saker som gör att man känner sig trygg som förälder.

Part 2 – Lunch på restaurangen

På lördag kväll gick Laila och jag ut utan Adem som var hos farmor. Vi hade bokat bord på restaurang Hamnkrogen vid Sundsvalls hamn klockan sex. Vi kom fem minuter tidigt och fick ett bord nära vattnet.

Servitören som heter Gustav kom med menyn och vatten. Jag frågade om dagens rätt och han sa att det var panerad torsk med potatis och dillsås för etthundrasjuttiofem kronor. Laila frågade om det fanns en vegetarisk rätt och Gustav sa att det fanns pasta med svamp för etthundrasextiofem kronor.

Jag beställde torsken och Laila beställde pastan. Gustav frågade om vi ville ha dryck till maten. Laila tog ett glas husets vita vin för åttiofem kronor och jag tog lättöl för sextiofem kronor.

Medan vi väntade på maten pratade vi om priserna. Laila sa att etthundrasjuttiofem kronor kändes rimligt för en huvudrätt i Sundsvall. Jag höll med, men sa att vi måste tänka på att dryck och dricks också läggs till.

Maten kom efter ungefär tjugofem minuter. Min torsk såg bra ut och Lailas pasta luktade gott. Gustav frågade om allt smakade bra och vi sa ja. Laila frågade om pastan innehöll grädde och Gustav sa att den var gjord med olivolja, inte grädde.

Till efterrätt frågade Gustav om vi ville ha dessert. Laila tog chokladfondant för åttiofem kronor och jag tog kaffe för trettiofem kronor. Notan började bli större, men det var vår första datekväll på länge och vi tyckte att det var värt det.

Innan problemet med notan hade kvällen varit lugn. Vi satt nära fönstret och såg ljusen från hamnen. Laila sa att maten smakade bra och att hon gillade att servicen var vänlig.

Part 3 – Problem med beställningen

När Gustav kom med notan såg jag att det stod två huvudrätter med torsk på bordet, inte en torsk och en pasta. Laila hade fått fel rätt. Hon sa artigt till Gustav att hon hade beställt pasta med svamp, inte fisk.

Gustav bad om ursäkt och sa att det hade blivit fel i köket. Han erbjöd sig att ta tillbaka fisken och hämta pastan istället. Laila sa att hon redan hade ätit lite av potatisen och fisken smakade bra, men att hon verkligen hade velat ha pasta.

Gustav pratade med köket och kom tillbaka efter några minuter. Han sa att pastan skulle komma om tio minuter utan extra kostnad och att de drog av femtio kronor på notan som ursäkt för felet. Jag tyckte att det var en bra lösning.

Pastan kom och Laila var nöjd. Gustav skrev om notan och den nya summan blev sexhundrafemtio kronor istället för sjuhundra kronor. Vi betalade med kort och la tjugo kronor i dricks på bordet.

På vägen hem pratade vi om hur viktigt det är att säga till artigt när något är fel. Laila sa att hon inte ville bråka, bara få rätt mat. Jag sa att Gustav hanterade problemet professionellt.

Nästa dag berättade jag på SFI om både cafébesöket och restaurangkvällen. Vi övade fraser som Jag skulle vilja beställa och Ursäkta, det här är inte vad jag beställde. Tack för att ni lyssnade på min berättelse om mat och service i Sundsvall.

Jag kommer ihåg att fråga om allergener och pris innan jag beställer, och att säga till om maten är fel — artigt men tydligt. Det är viktigt när man äter ute med familj eller vänner.