Ledig tid och fritidsintressen

Hej och välkommen till dagens analys!

Alltså, jag är så otroligt peppad idag!

Ja, det är jag med faktiskt.

Vi har ett riktigt spännande ämne.

Verkligen.

Idag ska vi prata om vår ledigtid.

Varför betalar vi människor dyra pengar för att skapa helt otroligt fula kaffemuggar när vi är lediga?

Exakt.

Det är en väldigt bra fråga.

Och varför tycker vissa att det är helt perfekt att koppla av genom att läsa om brutala mord precis innan de ska sova dessutom?

Ja, det låter ju helt ologiskt egentligen.

Eller hur?

I vår genomgång idag har vi en jätteintressant text.

Den handlar om två helt olika personer.

Vi har Rebecka, hon är 29 år.

Och sedan har vi Anders, som är 44 år.

Precis.

Och deras sätt att hantera sin helg är liksom som natt och dag.

Gud, ja.

Vårt mål med dagens genomgång är att titta på hur de här två personerna visar våra vanor.

Hur vi gör för att orka med vardagen liksom.

Okej.

Men innan vi dyker in i texten vill jag fråga dig som lyssnar en sak.

Hur brukar du spendera din lediga tid?

Ja, det är viktigt att fundera på.

Är du en person som gillar att testa något nytt hela tiden?

Vill du till exempel köpa färg och måla en tavla?

Kanske rita lite?

Eller hitta en helt ny hobby?

Eller föredrar du liksom att stanna i det du redan kan?

Ja, exakt.

Fundera på hur din egen helg brukar se ut.

För nu ska vi öppna dörren till Rebeckas värld.

Då börjar vi med Rebecka.

Hon är ju 29 år och i texten vill hon utforska världen.

Hon har precis skaffat sig en helt ny hobby på ett väldigt spontant sätt.

Hon ville helt enkelt testa något nytt och anmälde sig till en kurs i keramik.

Hon har ju fallit helt pladask för det.

Det är en så rolig detalj i texten.

Hon har alltså varit på sin kurs i keramik och gjort sin allra första mugg.

Ja, just det.

Hon är så stolt att hon skickar foton på den till alla hon känner.

Men alltså grejen är, muggen är tydligen totalt misslyckad.

Verkligen misslyckad.

Den är tjock på ena sidan, tunn på den andra och lutar som tornet i Pisa.

Den ser typ ut som en tillknycklad sten.

Och ändå visar hon upp den som en guldmedalj.

Varför gör vi människor så?

Alltså det som är fascinerande här är psykologin bakom att våga testa något nytt.

Okej, berätta.

Jo, som vuxna.

Lever vi i en värld med jättemycket krav.

På jobbet måste vi vara felfria.

Om vi köper en mugg i en butik och den är sned, då klagar vi ju.

Ja, absolut.

Då vill man ju ha pengarna tillbaka.

Exakt.

Men när Rebecka skapar egen keramik på sin ledig tid, då ändras alla regler.

Muggens värde handlar inte om att den är bra att dricka ur.

Det handlar om att hon känner glädje i att skapa den.

Det är ju typ som en liten revolt mot vuxenlivet.

Jag tänker om jag skulle bestämma mig för att måla.

Om jag köper dyra färger för att måla en tavla och det bara blir en ful streckgubbe med tre ben.

Haha, precis!

Logiskt sett borde jag kasta den.

Men istället kanske jag sätter upp den på kylskåpet.

Vi verkar älska våra egna fula skapelser.

Är det ett sätt att bara slippa kraven?

Ja, det är en perfekt slutsats.

Ett fritidsintresse handlar ofta om att hitta en plats utan krav.

Den fula muggen betyder att Rebecka får lov att vara dålig på något.

Det kräver ju faktiskt ganska mycket mod att vara öppet dålig.

Verkligen.

Och det intressanta är hur det här syns i hennes språk i texten.

Ja, jag såg det.

Hon pratar ju hela tiden i dåtid om sin nya hobby.

Exakt.

Hon använder ord som "jag testade", "jag gick på en kurs", "det var kul".

Det låter nästan som att hon berättar om en farlig resa hon har varit på.

Det är en jättebra observation.

När hon använder dåtid i svenskan så visar hon att händelsen är isolerad.

Hon säger inte "jag är en person som gör keramik".

Nej, hon säger "jag testade keramik".

Precis.

Språket visar att det här är ett experiment för henne.

Hon testar ett nytt fritidsintresse, men binder sig inte för livet.

Men du, jag måste ändå ifrågasätta det här med att visa upp misslyckanden.

Skulle du verkligen våga skicka en bild på en otroligt ful lermugg till alla dina vänner?

Eh, nja, det är ju lite läskigt.

Om jag skaffade en ny hobby och gjorde något jättefult, då hade jag gömt det i garderoben.

Jag vill ju ändå att folk ska tro att jag är lite duktig.

Det är en väldigt vanlig känsla.

Men jag tror att om vi aldrig visar det fula, då begränsar vi oss själva.

Genom att skicka bilden säger Rebecca typ: "Kolla här, man dör inte av att vara dålig.".

Det ligger mycket i det.

Det blir en mer avslappnad stämning bland vänner.

Exakt.

Men tänk om det där kaoset, att alltid vara nybörjare, bara gör en stressad.

Och medan liv redan är stressigt, vill man verkligen ha mer kaos på sin helg?

Nej, ofta.

Vill man ju inte det.

Här blir det.

Riktigt intressant, för då kommer vi till vår andra person i källtexten.

Anders, 44 år.

Ja.

Anders.

Hans helg ser helt.

Annorlunda ut.

Verkligen.

Helt annorlunda.

Texten beskriver honom som en kille med stenhårda rutiner.

Han vill inte ha något kaos alls.

Hans stora grej är hans gamla fotbollslag.

Han brukar spela fotboll med exakt samma grupp av män, Varje söndag.

Varje söndag.

Och i 15 år.

Det är ju typ halva livet.

Ja, det är väldigt länge.

Alltså, är de inte helt otroligt trötta på varandra?

De måste ju veta exakt vad alla ska säga innan de ens öppnar munnen.

Och sedan, när han ska koppla av på kvällen, då brukar han läsa.

Men han läser inte mysiga böcker.

Han väljer att läsa en bok om brutala mord.

Alltså, deckare.

Precis innan han ska sova.

Hur i hela friden kan man koppla.

Av av det?

Om vi tittar på hur hjärnan fungerar är det faktiskt jättesmart.

För Anders handlar det om struktur.

Om du har ett tufft jobb och är stressad tar det jättemycket energi att ta in ny information.

Okej,.

Så hjärnan är typ som ett tomt.

Batteri?

Precis.

Om Anders skulle åka till ett helt nytt gym för att träna, då måste hjärnan jobba stenhårt.

Ah, okej.

Han måste hitta rätt maskin på det.

Där nya gymmet.

Ser ut och pratar med nya människor på gymmet, det tar energi.

Men att spela fotboll med samma män i 15 år, det kräver.

Noll energi.

För han vet redan allt.

Exakt.

Han vet vem som klagar, vem som fuskar och vem som springer snabbast.

Det är en trygg plats där han bara kan spela fotboll och vara.

Sig själv.

Det är ett jättebra perspektiv.

Att bara få vara en del av en grupp, helt utan krav.

Han går inte dit för att bygga stora muskler när han ska träna.

Han går dit för att andas ut.

Helt rätt!

Men böckerna då?

Om jag ska läsa om ett hemskt mord, då blir jag ju livrädd och kan inte sova.

Hur kan en sån bok hjälpa honom att koppla av?

Tänk på livet som ett svårt pussel.

I verkligheten saknas halva pusslet och bitarna passar inte ihop.

Det skapar stress.

Ja, livet är ganska rörigt.

Men en deckare, det är ett pussel där du vet med 100% säkerhet att allt kommer lösas.

Ja, det är sant.

I.

En bok finns det alltid ett tydligt slut.

Även om det.

Är mord och kaos i början av boken, så är det samma struktur.

Ett problem uppstår, någon undersöker, och.

I slutet blir allt bra.

Det är garanterad rättvisa.

Exakt.

Att veta att kaoset alltid städas upp i en deckare Det är väldigt lugnande för någon som känner sig stressad.

Vilken insikt!

Det är inte våldet han gillar, det är den extrema ordningen.

Och det här förklarar ju också grammatiken i texten.

Ja, verkligen.

När vi pratade om Rebecca såg vi att hon använde dåtid.

Men när författaren beskriver Anders används ju bara nutid.

Han säger: "Jag spelar, jag läser, jag tränar.".

Precis.

Nutid signalerar att det är permanent.

Han säger: "Jag spelar fotboll, för att det är en fast del av den man är." Det är ingenting han bara.

Testade förra.

Veckan.

Nej.

När han pratar om att han ska träna på helgen beskriver han sin grundtrygghet.

Ord som "varje söndag" visar att detta är hans skydd mot stressen.

Så vi har.

Två extremer.

Rebecka använder dåtid för att utforska och vara fri.

Anders använder nutid för att bygga en trygg rutin.

Men vad händer när de här.

Två personerna möts?

Ja, Kjelltexten har ju en fantastisk scen där de diskuterar sina helger med varandra.

Och det slår lite gnistor.

Det är ganska.

Roligt att läsa.

Rebecca tycker ju uppenbarligen att han borde testa något nytt.

Hon försöker dra med honom på sin kurs i keramik.

Ja,.

Hon vill ändra på honom.

Hon tycker.

Antagligen att han är fast i gamla spår och borde typ sitta och rita lite istället.

Men Anders är lika envis tillbaka.

Han tycker hon borde sluta leka med lera och typ följa med ut och träna med hans lag.

Om vi kopplar det här till den större bilden, så är detta hur äkta vänner pratar.

På ytan låter det som att de bråkar lite.

Som att de säger "min hobby är mycket bättre.

Än din hobby".

Ja, det låter lite.

Kaxigt.

Anders känner sig otroligt trygg med sitt fritidsintresse.

När han ber Rebecca följa med erbjuder han henne sin egen trygghet.-.

Ja, jag förstår.

Han säger typ: "Jag mår så himla bra av detta, jag vill att du också ska må bra." Exakt!

Och Rebecca känner sig jätteglad och fri när hon vågar måla eller göra lera.

Hon vill ge Anders den friheten att slippa sina stelbenta rutiner.

Det.

Är ju jättefint!

De bråkar inte egentligen, de bryr sig om varandra.

De försöker ge varandra sin egen medicin.

Mot stress.

Precis så är det.

Men.

Jag tror ändå det är bäst att de behåller sina egna intressen.

Jag har väldigt svårt att se Anders sitta snällt och.

Rita små fina blommor.

Aha, nej, det är svårt att tänka.

Sig.

Och jag tror Rebecca skulle bli ganska sur om hon blev fälld av en 44-årig man på en gräsplan om hon bara vill ha en lugn helg.

Det har du nog helt rätt i.

Och det är ju poängen, vi behöver olika metoder.

Vissa måste bygga en ful kopp, för att må bra.

Andra måste ha starka rutiner för att stänga ute stressen.

Så, vad.

Betyder allt det här egentligen?

Vi har sett hur Rebeckas vilja att testa något nytt leder till sneda muggar.

Vi har förstått varför Anders läser om mord för att koppla av.

Det handlar om mycket mer än bara fritid.

Ord som hobby och fritidsintresse visar.

Våra djupaste behov.

Det är en perfekt sammanfattning.

Vår ledig tid är då vi reparerar oss själva.

Om man gör det genom att läsa en bok eller gå till ett gym spelar ingen roll, så länge det funkar.

Det här väcker faktiskt en viktig sista fråga.

Om våra val på helgen visar vilka vi är inuti, vad säger du då om oss om vi aldrig vågar vara som Rebecka?

Hur menar du?

Jo, om vi som vuxna aldrig tillåter oss själva att göra en snedmugg, om vi alltid gör det vi redan kan, För att vi är rädda för att verka inkompetenta?

Är rädslan för att inte vara perfekt det som hindrar oss från att hitta nästa stora passion?

Wow!

Okej.

Vad skulle hända om vi vågade vara nybörjare igen, bara för en enda dag?

Det är något att fundera.

På.

Det där var en riktig tankeställare.

Är vi fångade i att alltid vilja vara duktiga?

Vet du vad?

Jag känner plötsligt ett enormt sug efter att göra någonting jag är Urusel på.

Härligt!

Jag kanske struntar i att läsa en smart bok ikväll.

Jag kanske köper lite färg och försöker måla bara för att testa något nytt.

Eller så går jag och sätter mig och försöker rita den fulaste tavlan någonsin.

Bara.

För att se hur det känns.

Det tycker jag verkligen du ska göra.

Tack för idag, det har varit ett fantastiskt handtal.

Och till dig som lyssnar, gå ut och våga skapa lite kaos nu.

Gör en riktigt ful mugg, du med!