Musiken och kulturen är viktigast i Elenas liv

Musiken och kulturen är viktigast i Elenas liv

Elena är 23 år gammal och bor tillsammans med sina föräldrar och sex syskon i San Vicente. Det är en liten och lugn stad som ligger i den norra delen av El Salvador. Hela hennes familj arbetar hårt inom jordbruket för att tjäna pengar till sitt uppehälle. De odlar olika grönsaker och tar hand om sin mark varje dag. Men även om familjens liv handlar mycket om mat och odling, är det någonting helt annat som upptar Elenas hjärta. Det är nemligen folkmusiken och den traditionella dansen som är hennes allra största passion här i livet.

Elena äger en röd moped, en smidig 125cc som hon ofta använder när hon ska åka och träffa sina vänner. Hon tycker mycket om att skjuta sina kompisar på mopedens baksäte när de ska åka till skolan eller till sina musikövningar. När hon är ute på gatorna bär hon nästan alltid en enkel svart t-shirt, ett par blåa jeans och har sitt hår noggrant fixat. Hon åker runt i staden med ett stort och varmt leende på läpparna. Elena är ganska blyg när folk ställer frågor till henne. Hon tvekar ofta lite grann innan hon svarar och hon brukar ge ganska korta svar under intervjuer. Men så fort någon tar fram en kamera förändras allt. Hon älskar verkligen att stå framför kameran och visa upp vad hon gör.

– Jag spelar gitarr i en lokal musikgrupp. Vi har spelat och övat tillsammans i drygt fyra år nu. Vår grupp heter Hoppet. Utöver det bandet är jag också med i ett annat kulturkollektiv som heter Rötter. I den andra gruppen spelar jag istället flöjt och sjunger. Musiken är en väldigt stor och viktig del av hela mitt liv, berättar Elena glatt.

När Elena inte spelar musik eller övar med sina band jobbar hon ofta extra med ljudutrustning. Hon arbetar som ljudtekniker vid lokala konserter och fester i området. Ibland arbetar hon också som chaufför och kör en liten lastbil med varor åt olika företag. Dessutom hjälper hon alltid sin pappa med det dagliga arbetet i familjens jordbruk.

– Att odla marken och ta hand om växterna är otroligt viktigt för hela vår familj. Vi odlar framför allt majs, svarta bönor och ris på våra fält. Eftersom området där vi bor är väldigt varmt och torrt kan det ibland vara ganska svårt att odla känsliga grönsaker. Min pappa älskar verkligen jordbruket, och jag vill gärna fortsätta att hjälpa honom med gården i framtiden också, förklarar hon.

Elena är inte gift, hon har inga barn och för tillfället har hon ingen pojkvän.

– Nej, säger hon och skrattar lite generat. Det kommer nog att dröja ett bra tag innan jag bildar en egen familj. Om kanske tio år vill jag nog gärna ha barn och slå mig till ro, men inte just nu.

Just nu drömmer Elena om framtiden och hoppas på att hon en dag kan bli en välkänd musiker i landet.

– Precis som alla andra unga musikgrupper drömmer vi om att få spela in en egen skiva i en riktig studio. Vi vill också göra en fin musikvideo som vi kan ladda upp på Youtube så att folk över hela världen kan lyssna på oss, berättar hon.

Förutom att spela musik gillar Elena att bara ta dagen som den kommer när hon är ledig. Hon tycker om att vila i en skön hängmatta i skuggan eller titta på sina favoritprogram på TV. Elena älskar också att äta den typiska maten från sitt hemland. Hennes favorit är pupusas, vilket är ett slags mjukt majsbröd med god fyllning av ost och bönor.

Elena berättar även om några spännande och givande resor som hon har gjort till grannlandet Honduras.

– Två gånger under det senaste året har jag haft möjligheten att resa till Honduras. I december åkte vi dit tillsammans med musikgruppen Rötter för att spela på en turné. I januari åkte vi dit igen för att delta i ett stort kulturutbyte med flera andra ungdomsgrupper. Det var som en liten festival fylld med dans, teater, musik och kultur i många olika former. Det var jätteroligt och det är en fantastisk upplevelse som jag aldrig någonsin kommer att glömma, säger Elena.

En annan intressant sak som Elena berättar om är att hon var en av flera ungdomar från Centralamerika som deltog i ett viktigt samverkansprojekt som heter Leva Lika. Som en del av detta projekt fick Elena filma sin egen vardag för att visa unga människor från hela världen hur hennes liv ser ut.

Leva Lika

Projektet Leva Lika pågick under åren 2011 till 2014 och vände sig särskilt till gymnasieungdomar i regionen. Målet med projektet var att väcka ett större intresse för frågor som handlar om jämställdhet, rättvisor och unga människors vardagsliv i Centralamerika.

Sex valda ungdomar, däribland Elena, fick chansen att spela in korta filmer där de berättade om sina egna liv, sina drömmar och sina utmaningar.

För att spida dessa filmer startades en speciell webbplats där ungdomarnas filmer publicerades öppet. Där fanns det också mycket pedagogiskt material som lärare och elever kunde använda för diskussioner i skolan om unga människors livsvillkor och jämställdhet.