En timme för vår planet

En timme för vår planet

En timme kan kännas kort en vanlig lördagskväll. Ändå kan den timmen räcka för att många människor på samma gång ska stanna upp och tänka på klimatet. Det är just den idén som ligger bakom Miljötimmen.

Miljötimmen är ett globalt initiativ som har pågått i sex år. Den sista lördagen i mars varje år uppmanas alla människor att släcka ljuset och stänga av sina elprylar under en timme. Syftet med Miljötimmen är att få beslutsfattare världen över att ta klimatfrågan på större allvar.

Uppmaningen är enkel att förstå. Hemma släcker man lampor i kök, vardagsrum och hall. Televisionen stängs av. Datorn, laddaren och andra elprylar som inte måste vara igång får vila. Många tänder i stället ett ljus, sitter tillsammans och pratar, eller går ut en stund och ser hur gatorna ser ut när fönstren är mörka.

Det handlar inte om att en enda timme utan el ska rädda klimatet på egen hand. En timme är för kort för det. Poängen är synligheten. När många gör samma sak samtidigt blir det svårt att missa. Grannar ser det. Tidningar skriver om det. Politiker och andra beslutsfattare får en påminnelse om att klimatfrågan inte är något som kan skjutas på framtiden.

Aktionen genomförs alltid efter lokal tid. När timmen är slut i Sverige startar den till exempel i Storbritannien, eftersom tidszonerna skiljer sig åt.

På så sätt rullar mörkret vidare över jordklotet. I ett land släcks lamporna. I ett annat tänds de igen. Ingen behöver vänta in samma klockslag. Man följer klockan där man bor. Det gör att både stora städer och små orter kan vara med på sitt eget klockslag, utan att någon ska sitta uppe mitt i natten bara för att passa en gemensam världstid.

Första gången Miljötimmen arrangerades var i Sydney i Australien den 31 mars 2007. Det var miljöorganisationen WWF som kläckte idén. Över två miljoner invånare i Sydney valde då att släcka sina lampor, och nyheten spred sig snabbt världen över.

Idén var tydlig redan från start. Om en stor stad kan släcka sina lampor tillsammans, kan fler städer göra samma sak. Bilder och rapporter från Sydney visade mörka fönster och en stad som för en stund valde att stanna upp. Andra länder hörde talas om aktionen. Människor började fråga om de också kunde vara med nästa år. Det som började som en lokal kväll i Australien blev snabbt ett exempel som andra ville följa.

År 2009 var det första gången som Sverige deltog i manifestet. Då släckte ungefär en halv miljon svenskar sina bostäder. Redan året därpå, 2010, deltog mer än hälften av alla svenska medborgare i Miljötimmen.

Siffrorna visar hur snabbt intresset växte. Från en halv miljon bostäder till mer än hälften av befolkningen på bara ett år. Många som inte hade hört talas om aktionen 2009 kände till den 2010. Skolor, föreningar och vanliga hushåll kunde prata om samma kväll. En del släckte allt de kunde. Andra släckte det mesta men lät till exempel kylskåpet vara på, eftersom maten fortfarande måste hållas kall.

Miljötimmen är alltså både en konkret handling och en signal. Den konkreta handlingen är enkel: släck ljuset, stäng av elprylarna, gör det i en timme. Signalen är större. Klimatet kräver mer än vackra ord. Beslutsfattare ska se att människor är beredda att ändra vanor, åtminstone för en stund, och att frågan tas på allvar långt utanför mötesrummen.

Efter timmen tänds lamporna igen. Datorn startas. Kvällen fortsätter. Men den mörka timmen lämnar en fråga kvar: om så många kan göra samma sak under sextio minuter, vad kan vi göra med vanorna vi har resten av året?

WWF:s tanke var att en gemensam, synlig handling skulle vara lätt att förklara och lätt att vara med i. Man behöver inte resa någonstans. Man behöver inte köpa något. Man behöver bara släcka och stänga av, där man redan är. Just därför kunde nyheten från Sydney spridas så fort. En halv miljon svenska bostäder 2009, och mer än hälften av medborgarna 2010, visar att samma enkla handling också gick att göra i Sverige.

Klimatfrågan är stor och kan kännas avlägsen. Elräkningen, lampan i taket och teven i vardagsrummet är nära. Miljötimmen kopplar ihop de två. När ljuset släcks blir det tydligt att elen kommer någonstans ifrån, och att våra vanor hänger ihop med det som beslutsfattare ska ta på större allvar.