Stig mår bra av att skriva blogg

Stig mår bra av att skriva blogg

En dagbok brukar ligga i en låda. Stigs ligger på nätet. Där kan vem som helst läsa vad han har gjort, hur han mår och vilka kläder han har valt. Han vill att fler ska göra samma sak, särskilt de som tror att bloggen bara är för unga.

Stig Bergstrand försöker få fler människor att skriva blogg. För honom fungerar bloggen som en dagbok på internet. Där skriver han vad han har gjort på dagarna och hur han mår.

Det är inget hemligt rum. Det är en öppen sida. Dagen, humöret, en tanke. Andra kan titta in. Stig själv kan gå tillbaka och se vad han skrev i går. Dagboken har bara bytt plats, från papper till skärm.

Stig Bergstrands blogg har mellan 200 och 600 läsare per dag. Han tror att hans blogg har många läsare eftersom det inte är så vanligt att äldre personer skriver blogg.

Tvåhundra en stilla dag. Sexhundra när fler hittar dit. Siffran räcker för att visa att någon faktiskt läser. Stig kopplar det till åldern. En blogg av någon över sjuttio sticker ut. Det är ovanligt, och det ovanliga drar ögon.

– När man är över sjuttio år har man fått en del erfarenheter som gör att man ser saker på ett annat sätt. Det kan vara intressant för andra att läsa om, säger Stig.

Erfarenheten är alltså inte ett hinder. Den är innehållet. Han har levt länge. Han ser saker annorlunda. Den blicken, tror han, är det andra stannar för.

Det som de flesta läsare tycker om är när han presenterar ”dagens outfit”. Då tar han en bild på kläderna han har på sig för dagen och berättar om varifrån de kommer.

Kläderna är det som fastnar. Inte en lång lista. En bild. En outfit. En mening om var plagget kommer ifrån. Läsaren ser personen, inte bara texten.

De som läser Stigs blogg gillar också när han ger tips på bra restauranger och böcker. Bäst tycker han själv om ett inlägg där han sjunger en sång.

Tipsen är extra. Sången är hans egen favorit. Läsaren vill ha kläder, matställen och böcker. Stig själv minns rösten i inlägget. Humor och allvar får plats i samma blogg, men inte på samma sätt varje dag.

– Till en början skojade jag mycket när jag skrev. Men efter ett tag blev texterna mer seriösa. Det gäller att hitta en bra balans mellan humor och allvar. Man kan inte skoja om allt, säger Stig.

Först skoj. Sedan mer allvar. Balansen är det han söker nu. Allt går inte att skämta bort. En del saker kräver en rak mening. En del tål ett leende. Bloggen ska rymma båda.

Idéer till bloggen hittar han när han läser tidningar och lyssnar på radio. Han har också fem barnbarn som inspirerar honom mycket. När Stig har bestämt vad han ska skriva om tar han fram en bild som han tycker passar till ämnet.

Media ger uppslag. Familjen ger mer. Fem barnbarn är en källa som inte tar slut. En rubrik i tidningen, en röst i radion, ett barnbarn som säger något – sedan en bild som passar. Först ämnet, sedan fotot. Ordningen är fast.

Därefter går det ganska snabbt att skriva.

– Jag kanske skriver bloggtexten på en kvart, säger han.

En kvart. Inte en hel dag vid skrivbordet. När bilden är vald och ämnet klart rullar meningarna. Det snabba skrivandet är en del av vanan, inte ett tecken på att det är oviktigt.

Stig berättar att det var hans barnbarn som först hjälpte honom att starta bloggen. Han tycker inte att någon ska vara rädd för att börja blogga, eftersom det går ganska snabbt att lära sig hur det fungerar.

Rädslan, säger han, behövs inte. Barnbarnen visade hur man gör. Resten går att lära. Det tar inte år. Det tar ett försök, sedan nästa inlägg.

Stig tycker att bloggandet är en bra träning för hjärnan.

– Det gör att jag håller mig på gott humör. Att skriva är mitt stora intresse. Så länge det är kul ska jag fortsätta blogga, säger Stig.

Hjärnan får arbete. Humöret hålls uppe. Intresset räcker som skäl. När det slutar vara kul slutar han. Tills dess skriver han vidare, en kvart i taget, med en bild och en dag att berätta om.

(Källa: DN, 2014-11-04, Peter Letmark, Texten är bearbetad)