Ett uppskattat besök

Ett uppskattat besök

En vanlig vardag på ett seniorboende kan vara tyst. Kaffe. Nyheter. En stol vid fönstret. På Liljan bryts den tystnaden en gång i veckan av tassar mot golvet och en svans som slår mot luften. Då blir rummen mer levande.

På torsdagar är det lite extra livfullt på seniorboendet Liljan. Då får de boende besök av några hundar som sprider mycket glädje.

Varje torsdag de senaste två månaderna har ett hunddagis hälsat på seniorboendet Liljan. En av hundarna som brukar delta heter Bella. Bella är väldigt sällskaplig och blir alltid lika lycklig när hon kliver in på boendet.

Två månader är ingen lång tid, men den räcker för att skapa en vana. De äldre vet vilken dag det är när de hör koppel och lätta steg i hallen. Personalen vet det också. Torsdag betyder inte bara mediciner och middag. Torsdag betyder hundar.

Idag ligger Bella på mattan hos Gunilla Svensson. Både Gunilla och Bella uppskattar stunden lika mycket.

Mattan är ingen scen. Det är en stilla plats. Bella ligger. Gunilla sitter. Ingen av dem har bråttom. Hunden får närhet. Gunilla får något varmt under handen. Det är det som syns: två som trivs med samma stund.

– Hun är så snäll och det ger så mycket energi när djuren kommer hit. Det blir något fint att se fram emot under veckan, berättar Gunilla samtidigt som hon klappar den mjuka pälsen.

Hon talar om energi och om längtan. Veckan får en punkt att vila mot. Inte ett stort evenemang. Ett besök. En päls. En hund som är snäll. För Gunilla räcker det.

Enligt Karin Ek, undersköterska på Liljan, bidrar hundarna till att de äldre mår bättre. Besöken kan till exempel stimulera minnet hos personer med demens.

Karin ser det i arbetet, inte bara i orden. Ett bättre humör. En hand som rör sig mot pälsen. Ett minne som kommer tillbaka när nosen är nära. För personer med demens kan just det vara viktigt: något konkret att ta i, något levande att tala om.

– Vi hade en boende här som hade förlorat sitt tal och inte sa ett ord. Men när en hund kom på besök började han plötsligt beröra och prata om hundens öron. Det var fantastiskt att se! Känslan av närhet gör underverk för hälsan, säger Karin.

Tystnaden bröts av öron. Inte av en övning i ett häfte. Av en hund som gick att ta på. Karin kallar det underverk. Hon menar närheten. Hälsa, i det här rummet, är också att få säga något igen.

Några av de boende föredrar att bara sitta stilla och klappa hundarna i lugn och ro, medan andra vill leka lite mer aktivt. De som inte tycker om hundar behöver naturligtvis inte träffa dem alls.

Besöket är frivilligt. Det är en viktig del. Ingen tvingas in i rummet. En del vill ha stillhet och en hand på ryggen av en liggande hund. Andra vill kasta en leksak eller skratta när svansen går fort. Båda sätten räknas. Den som vänder sig bort får göra det utan skuld.

Ibland tar även personalen med sina egna husdjur till jobbet, så de boende är vana vid fyrfota besökare. Till sommaren planerar de äldre tillsammans med personalen att göra en utflykt för att besöka hunddagiset på deras egen gård.

Nästa steg är att byta plats. Inte hundarna till Liljan, utan de äldre till gården. En utflykt. Hunddagiset hemma hos sig. Personal och boende planerar det tillsammans. Det är ett tecken på att besöken inte bara är ett tillfälligt påhitt en torsdag.

Att bjuda in hundarna har varit ett riktigt lyckat initiativ.

– Det har fungerat över förväntan och alla är jättenöjda, säger Karin Ek och leender mot Bella som nu sover gott vid Gunillas fötter.

Bella sover. Gunilla har henne vid fötterna. Karin ser på dem och är nöjd. Över förväntan, säger hon. På Liljan räcker det som betyg för ett torsdagsbesök.

(Källa: Exempeltext för språktest)