Flera språk i vardagen

Flera språk i vardagen

Ett hem kan rymma mer än ett sätt att säga god morgon. I köket hörs ett språk. I hallen ett annat. På gården utanför förskolan ett tredje. För många barn i Sverige är det ingen ovanlig bild. Det är vardag.

I många svenska hem talar man mer än ett språk. Familjen Santos är ett bra exempel.

Maja, 6 år, kan tre språk: spanska, polska och svenska. Pappa Mateo kommer från Spanien och mamma Anna från Polen. Maja är född i Sverige, precis som sin lillasyster Clara, 3 år. Barnen pratar svenska i förskolan och med sina vänner. Hemma har föräldrarna blandat spanska, polska och svenska ända sedan barnen var små, berättar pappa Mateo.

Tre språk i samma familj betyder inte tre vattentäta rum. Orden flyter in i varandra. Ett påstående kan börja på spanska och sluta på svenska. En fråga från mamma kan komma på polska. Svaret från barnen kommer oftast på det språk de möter mest utanför hemmet: svenskan.

– Jag försöker prata spanska med barnen, men ibland blir det svenska. De förstår både spanska och polska bra, även om de svarar mest på svenska, säger Mateo.

Det Mateo beskriver är vanligt i flerspråkiga hem. Förståelsen ligger före talet. Barnen hör, nickar, hämtar skon som pappa ber om – och svarar ändå på svenska. Föräldrarna ger upp ibland och byter språk mitt i meningen. Inte för att modersmålet är oviktigt, utan för att vardagen går fort.

Maja var ganska sen med att börja tala, för hon kände sig lite osäker. Hemma pratade hon bara lite grann, och på förskolan var hon helt tyst. Pedagogerna undrade om något var fel och trodde att hon inte kunde tala. Men idag pratar hon hela tiden.

Tystnaden på förskolan skrämde de vuxna mer än den skrämde Maja. Pedagogerna såg ett barn som inte sa något och frågade sig om språket saknades. Hemma fanns orden, fast få. Osäkerheten tog tid. Sedan kom talet. Nu är det svårt att få henne tyst. Den som bara såg henne i leken för några år sedan hade svårt att gissa att tre språk fanns där bakom tystnaden.

Mateo tycker att det är väldigt bra att kunna flera språk. Han tror att unga barn har lätt för språk och kan lära sig att tala flytande om de får börja tidigt.

Han talar inte om tre språk som en börda. Han talar om dem som en möjlighet, särskilt om barnen får höra dem medan de fortfarande är små. Tidig start, mycket hörsel, tålamod. Det är hans bild. Clara är tre år. Maja är sex. Båda har hört spanska, polska och svenska sedan de var små.

– Om man kan tre språk är det enklare att få jobb i framtiden. Dessutom vill vi att barnen ska kunna sina modersmål.

Arbetet ligger längre fram. Modersmålet ligger redan i köket. Mateo kommer från Spanien. Anna kommer från Polen. Om barnen ska kunna tala med släkten, läsa en bok på pappas språk eller följa ett barnprogram på mammas, måste språken användas. Inte bara nämnas.

För att hålla igång alla språk läser föräldrarna böcker på sina modersmål för barnen. De kollar också ofta på spanska och polska barnprogram. Mateo betonar att det är viktigt att barnen får höra språken varje dag, eftersom det tar tid att lära sig ett nytt språk.

Högläsningen är inget extra projekt vid sidan av. Den är ett sätt att få in polska och spanska när svenskan annars tar över. Barnprogrammen gör samma sak med bild och röst. En saga före läggdags. En film på lördagmorgonen. Lite varje dag, inte allt på en gång. Mateo vet att det tar tid. Därför räcker det inte med en kurs någon gång ibland. Språken måste höras i vardagen, om och om igen.