Konsensuskultur: varför alla måste vara med och bestämma

När internationella chefer kommer till Sverige för att leda team blir de ofta chockerade. De kallar till ett möte, presenterar ett beslut de fattat och förväntar sig att teamet ska börja jobba. Istället möts de av tystnad, följt av en kollega som räcker upp handen och säger: "Vi kanske borde tillsätta en arbetsgrupp för att titta närmare på det här?" Välkommen till den svenska konsensuskulturen.

Vad betyder konsensus egentligen?

Konsensus handlar om att hitta en gemensam överenskommelse som alla i gruppen kan acceptera. Det betyder inte nödvändigtvis att alla får exakt som de vill, utan snarare att alla får möjlighet att ge sin synpunkt och att beslutet är en kompromiss som ingen aktivt motsätter sig. I Sverige tror vi starkt på att de som ska utföra arbetet också måste få vara med och forma hur det ska göras. Vi ser det som ologiskt att en chef, som sitter långt från den dagliga verksamheten, ska peka med hela handen utan att först konsultera experterna – det vill säga medarbetarna.

Fördelen: Genomförandet går blixtsnabbt

En vanlig kritik mot den svenska modellen är att "vi pratar och pratar, men inget händer". Och det är sant att själva beslutsprocessen kan vara mycket utdragen. Det krävs möten, uppföljningar, remissrundor och förankring vid kaffemaskinen. Men det internationella chefer ofta missar är vad som händer efter att beslutet är fattat. Eftersom alla har varit involverade, alla har fått ventilera sin oro och alla förstår varför beslutet har fattats, så finns det inget internt motstånd. Då går genomförandet (implementeringen) oerhört mycket snabbare än i hierarkiska länder, där anställda ofta i hemlighet motarbetar order uppifrån som de inte förstår.

Förankring – det magiska ordet

Som ledare eller drivande medarbetare i Sverige är ditt absolut viktigaste verktyg förankring. Det innebär att du, innan ett formellt beslut ska tas, pratar med nyckelpersoner i teamet. Du tar en kaffe med Anna från IT och frågar: "Hur ser du på den här idén?". Sedan pratar du med Johan från marknad. När ni sedan väl sitter i mötesrummet, har beslutet redan vunnit stöd. Processen handlar om att bygga allianser och se till att ingen känner sig överkörd. Ett beslut som "droppas" utan förvarning på ett möte kommer nästan garanterat att röstas ner eller skjutas upp.

Vem har sista ordet?

En vanlig missuppfattning är att den svenska chefen saknar makt. Det stämmer inte. Den svenska chefen har det fulla ansvaret och mandatet att fatta beslutet. Men en bra ledare använder sin makt som en absolut sista utväg. Om gruppen efter långa diskussioner ändå inte kan enas, förväntas chefen kliva in och säga: "Tack för all er input. Eftersom vi inte kan nå en perfekt kompromiss, har jag valt att vi går vidare med alternativ A, av följande anledningar..." Eftersom chefen har lyssnat på alla, respekteras beslutet även av de som föredrog alternativ B. Det är detta som är essensen i modernt svenskt ledarskap: makt genom dialog, inte genom dominans.