Johan och skyddsglasogonen – En narmiss forandrar en vana for alltid

Johan Bergstrom är en erfaren murare. Han har jobbat inom byggbranschen i femton år och är van vid att hantera verktyg och material av alla slag. Men den här onsdagen lär han sig en läxa han aldrig kommer att glömma, och den handlar om ett litet par skyddsglasögon.

Arbetet med betongkanten

Det är tidig morgon och Johan knackar bort en gammal betongkant med en mejsel och hammare. Arbetet är rutinartat och han har gjort det hundratals gånger. Utan att tänka på det har han skjutit upp sina skyddsglasögon till pannan eftersom de dimmar. De sitter där löst, bara en bit plast mot hans panna, och han ser klart.

Plötsligt händer det. En liten skärva, troligtvis mindre än en halv centimeter stor, flyger iväg med hög hastighet precis förbi hans vänstra öga. Han känner en svag pust av luft mot kindknotan. Johan fryser till. Han sänker hammaren och lägger ifrån sig mejseln. Hans hjärta slår fort.

Tillbudet och eftertanken

Johan tar ett steg tillbaka och kikar på marken. Där ligger den lilla betongsplittran. Han plockar upp den och håller den mot ljuset. Kanterna är vassa som ett knivblad. Han tänker på vad som hade hänt om den träffat ögat direkt. Syn är inte något man kan ersätta. Ett öga är inte ett verktyg man köper nytt.

Han sätter på sig skyddsglasögonen korrekt. De sitter nu tätt mot ansiktet. Han förstår nu varför de är utformade just så, med böjd lins och tätande kant som håller ut splitter och skärvor från sidan också. Det är inte kosmetika, det är ingenjörsdesign med ett syfte.

Johan berättar för sin arbetsledare Sven om tillbudet. Det är viktigt att rapportera, även om ingen skadades. Ett tillbud är ett varningssignal om att något i arbetsmiljön kan förbättras.

– Det händer de bästa, säger Sven, men lyssnar noga. – Men vi rapporterar det ändå. Varje tillbud vi inte rapporterar är en chans vi missar att förhindra nästa olycka.

Rätt glasögon för rätt arbete

Under lunchrasten tar Sven med Johan till förrådet. De tittar på de olika typerna av skyddsglasögon som finns på platsen. Det finns enkla klara glasögon för inomhusarbete, helmask för slipning och putsning, och tonade för arbete i direkt solljus. Varje par är märkt med en EN-standard som anger skyddsnivån.

– EN 166 är grundstandarden för ögonskydd, förklarar Sven. – Siffror och bokstäver efter det berättar vilket skydd glasögonen ger, mot splitter, kemikalier, UV-ljus och så vidare. Kolla alltid att märkningen stämmer med det arbete du utför.

Johan lyssnar noga. Han väljer ut ett par täta skyddsglasögon med sidobyglar och antidimbeläggning. De är lite dyrare, men de dimmar inte och sitter säkert. Han förstår nu att rätt skyddsutrustning inte handlar om att följa regler för reglernas skull, det handlar om att komma hem hel efter jobbet.

En ny vana

Från den dagen tar Johan alltid på sig skyddsglasögonen innan han börjar hugga eller knacka. Han har till och med köpt ett eget par som han förvarar i bröstfickan. Det tar tre sekunder att ta på dem. Tre sekunder som potentiellt kan rädda ett öga.

Han berättar om sin erfarenhet för den nya lärlingskillen på laget, Felix. Felix lyssnar men ser lite skeptisk ut.

– Tre sekunder, säger Johan och håller upp glasögonen. – Det är allt det kostar att skydda ögonen. Tappa inte den investeringen för att du är lat eller har bråttom.