Träffa personer: Tala om varifrån du kommer

Muntligt prov: Elevfokuserad dialog

Jag kommer från...

Mitt hemland

Varför jag bor i Sverige

Jämföra hemland och Uppsala

Lärare: Hej Samira! Idag pratar vi om varifrån du kommer. Berätta om ditt hemland med enkla ord.

Elev: Hej! Jag kommer från Somalia. Mitt hemland ligger långt från Sverige, och klimatet är mycket varmare. Jag växte upp med familj, grannar och mycket gemenskap. Människor hälsar ofta och pratar nära varandra. Det är en viktig del av vem jag är.

I mitt hemland åt vi mat med starka kryddor, och vi samlades ofta för att äta tillsammans. Språket hemma är ett annat språk än svenska, men känslorna är samma: kärlek, hopp och familj. När jag tänker på hemlandet känner jag både glädje och saknad.

Jag är stolt över var jag kommer ifrån. Det betyder inte att jag ogillar Sverige. Det betyder att jag bär två världar i hjärtat. När någon frågar varifrån jag kommer svarar jag tydligt: Jag kommer från Somalia, och nu bor jag i Uppsala.

Lärare: Hur kom du till Sverige, och hur var de första månaderna?

Elev: Jag kom till Sverige med Hassan. Vi ville ha trygghet och en bra framtid för barnen. Resan var lång och känslorna var blandade. Jag var glad, rädd och hoppfull samtidigt. När vi kom till Uppsala kändes luften kall, men människorna vi mötte var ofta snälla.

De första månaderna var svåra för språket. Jag förstod inte skyltar, blanketter eller snabb prat på bussen. Hassan och jag hjälpte varandra. Vi gick till SFI, vi övade hemma och vi skrev ner nya ord. Varje liten mening kändes som en seger.

Nu har jag bott här en tid, och jag känner mig mer hemma. Jag kan säga hej, handla mat och prata med läraren. Jag kan berätta var jag kommer ifrån utan att bli tyst. Det är stort för mig. Svenskan öppnar dörrar lite mer varje vecka.

Lärare: Jämför vardagen i hemlandet med vardagen i Uppsala.

Elev: I hemlandet var vardagen mer utomhus och mer social på ett annat sätt. Här i Uppsala är det mer schemalagt med klocka, buss och tider. Skola, förskola och jobb styr dagen. Det tar tid att vänja sig, men det ger också struktur. Jag gillar att veta vad som händer imorgon.

Vädret är en stor skillnad. I Somalia är det varmt ofta. I Uppsala kan det vara kallt, regnigt eller snö. Då behöver vi jackor, skor och planering. Barnen tycker snö är roligt, men jag fryser ibland. Jag har lärt mig att klä mig i lager.

Maten är också olik. Hemmamat är kryddig och doftar starkt. Svensk mat kan vara mildare, men jag gillar köttbullar, knäckebröd och fika. Vi lagar både somalisk och svensk mat hemma. Det är vårt sätt att förena två kulturer vid samma bord.

Lärare: Saknar du något från hemlandet, och vad uppskattar du i Sverige?

Elev: Ja, jag saknar min familj och de långa samtalen med släktingar. Jag saknar lukten av mat på stora fester och känslan av att alla känner alla. Vi ringer och videochattar, men det är inte samma sak som att sitta i samma rum. Saknaden finns, och det är okej att säga det.

I Sverige uppskattar jag trygghet, skola för barnen och chansen att lära mig svenska. Jag uppskattar biblioteket, parken och att kvinnor kan studera och arbeta. Jag uppskattar också att lärare på SFI lyssnar och uppmuntrar. Det ger mig mod.

När jag pratar om varifrån jag kommer vill jag vara både ärlig och positiv. Jag kommer från Somalia. Jag bor i Uppsala. Jag bygger ett liv här med Hassan, Yusuf och Layla. Det är min korta berättelse, och jag kan säga den tydligare för varje lektion.

Lärare: Tack för din berättelse. Avsluta med några meningar om ditt hem nu.

Elev: Mitt hem är både Somalia i hjärtat och Uppsala i vardagen. Jag kommer från Somalia, och Sverige är mitt nya hem. Jag lär mig svenska för att kunna berätta mer, fråga mer och höra till mer. Tack för att du lyssnar. Det hjälper mig att växa.

Lärare: Berätta mer om språk, mat och kontakten med familjen i hemlandet.

Elev: Språket i hemlandet bär mina barndomsminnen. När jag ringer min mamma blandar jag ibland svenska och mitt språk. Hon skrattar och säger att jag låter som någon från två världar. Det stämmer. Jag lär mig svenska, men jag behåller mitt första språk för kärlek och historia.

Maten är en bro mellan länderna. På fredagar lagar vi ofta mat från hemlandet. Doften fyller lägenheten, och barnen frågar vad det heter på svenska. Jag förklarar med enkla ord. På söndagar äter vi ibland svensk mat, till exempel fisk och potatis. Båda smakerna hör till oss nu.

Kontakten med familjen är viktig varje vecka. Vi skickar bilder från Uppsala: snö, bussen, skolan och biblioteket. De frågar hur vi mår, och jag frågar hur de mår. När jag berättar varifrån jag kommer i klassen tänker jag på dem. De är en del av min berättelse.

Jag vill att mina barn ska känna till båda ställena. De ska veta att mamma kommer från Somalia och att vi bor i Uppsala. De ska kunna säga det på svenska. Då blir identiteten tydlig och stark, inte förvirrad. Det är därför den här frågan betyder så mycket för mig.

Lärare: Du berättar med värme och klarhet. Mycket bra, Samira!

Elev: Tack! Imorgon ska jag öva frasen jag kommer från Somalia och nu bor jag i Uppsala igen. Hej då!