Vardag och tid: Tala om vad klockan är

Muntligt prov: Elevfokuserad dialog

Vad är klockan?

Klockan är...

Tider på morgonen

Planera dagen med klockan

Lärare: Hej Samira! Idag pratar vi om klockan. Berätta om dina tider en vanlig dag.

Elev: Hej! En vanlig dag vaknar jag klockan sex. Väckarklockan ringer, och jag dricker vatten. Klockan halv sju äter jag frukost med barnen. Klockan sju hjälper jag Yusuf med jackan. Klockan kvart över sju går vi mot busshållplatsen. Tiderna styr morgonen, annars blir vi sena.

Bussen tar ungefär tjugo minuter. Jag är oftast i skolan klockan tjugo över åtta. Lektionen börjar klockan nio. Då säger läraren god morgon och vi börjar. Jag tittar ibland på klockan för att se hur lång tid vi har kvar. Det hjälper mig att planera pausen.

Klockan tolv slutar jag ofta. Då går jag till affären eller hem. Klockan två vilar jag en stund eller gör läxor. Klockan fyra hämtar vi rutiner med barnen. Klockan sex äter vi middag. Klockan nio börjar kvällen bli lugn. Klockan tio går jag oftast och lägger mig.

Lärare: Hur frågar du vad klockan är, och vad svarar du?

Elev: Jag frågar: Vad är klockan? eller Ursäkta, vad är klockan? Om någon frågar mig tittar jag på mobilen och svarar med hela meningar. Jag säger: Klockan är åtta. Eller: Klockan är halv nio. Eller: Klockan är kvart i tio. Jag övar också: Klockan är tio över sju.

I början blandade jag kvart över och kvart i. Nu är jag säkrare. Halv betyder trettio minuter. Kvart är femton minuter. Jag räknar ibland tyst innan jag svarar. Det är okej att tänka en sekund. Hellre rätt och långsamt än fort och fel.

På bussen frågar folk varandra om tiden när mobilen är slut. Då är det bra att kunna svara. På SFI övar vi i par: en frågar, en svarar. Fatima och jag gör det varje rast. Vi skrattar när vi säger fel, och sedan rättar vi varandra vänligt.

Lärare: Berätta om en gång när tiden var viktig för dig.

Elev: En gång skulle jag vara på utvecklingssamtal för Layla klockan tre. Bussen var sen, och jag blev nervös. Klockan var kvart i tre när jag fortfarande satt på bussen. Jag andades lugnt och gick fort från hållplatsen. Jag kom klockan fem över tre. Läraren var förstående.

Efter det började jag gå tidigare. Nu planerar jag extra femton minuter. Svenskar är ofta punktliga, och jag vill visa respekt. Punktlighet är en del av språket också, för tider finns i alla samtal: buss, skola, läkare och jobb. Jag lär mig både ord och vanor.

Hassan och jag använder en gemensam kalender i mobilen. Vi skriver tider för förskola, skola och SFI. Om något ändras säger vi: Kan vi flytta till klockan fyra? Sådan mening är praktisk. Tid är samarbete hemma. Utan tydliga klockslag blir vardagen rörig.

Lärare: Öva några fraser om att boka tid och komma i tid.

Elev: Jag kan säga: Kan vi träffas klockan två? Jag är ledig efter klockan tolv. Har du tid imorgon klockan tio? Det tar tjugo minuter med buss. Jag kommer i tid. Om jag blir sen säger jag: Jag blir försenad tio minuter, ursäkta. Det är ärligt och artigt.

När jag bokar tid på vårdcentralen lyssnar jag noga på klockslaget. Jag upprepar: Så, klockan nio på torsdag? Då vet både jag och personalen att vi förstått samma sak. Upprepning är min metod. Den sparar missförstånd.

Hemma övar barnen klockan med en leksaksklocka. Jag ställer visarna och frågar: Vad är klockan? De svarar, och jag hjälper. Sedan byter vi roller. Det är lek, men det är också SFI hemma. Jag tror att kroppen lär sig tid när man upprepar den i vardagen.

Lärare: Avsluta med din dag från morgon till kväll med klockslag.

Elev: Jag vaknar klockan sex, äter klockan halv sju, tar bussen runt åtta, studerar från nio till tolv, handlar vid ett, hämtar rytmen med barnen vid fyra, äter middag klockan sex och vilar efter klockan åtta. Det är min dag i Uppsala. Tack! Nu kan jag prata mer om tiden.

Imorgon ska jag fråga tre personer vad klockan är och skriva svaren. Jag ska också säga mina egna tider högt. Hej då!

Lärare: Lägg till mer om hur du använder klockan när du bokar tider och pratar med skolan.

Elev: När skolan skickar tid för möte upprepar jag klockslaget två gånger. Jag skriver det i mobilen och säger det högt för Hassan. Vi säger: Klockan femton på torsdag. Sedan frågar jag: Är det eftermiddag? Ja. Den extra meningen skyddar mot missförstånd. Jag har lärt mig att svensk tid är exakt.

På vårdcentralen övar jag samma sak. Jag säger: Jag har tid klockan tio. Finns det en tidigare tid? Eller: Kan jag komma klockan halv elva? Även om svaret blir nej har jag övat frågan. Frågor om klockan är en del av samhällslivet, inte bara en lektion.

Ibland blandar jag kvart i och kvart över när jag är trött. Då stannar jag upp och räknar på fingrarna. Femton minuter före. Femton minuter efter. Halv är mitten. Jag skäms inte längre för att tänka. Långsam korrekthet är bättre än snabb gissning.

På kvällen ställer jag väckarklockan och säger tiden till barnen. Imorgon ringer klockan sex. Ni ska vara klara kvart över sju. De nickar. Rutinen gör att hela familjen pratar tid på svenska. Det är SFI runt köksbordet, och det räknas.

Lärare: Strålande! Du pratar tydligt om klockan.

Elev: Tack så mycket! Vi ses snart. Ha en fin dag!