Familj och hem: Ord för familjemedlemmar

Muntligt prov: Elevfokuserad dialog

Närmaste familjen

Föräldrar och syskon

Barn och make

Släkt på avstånd

Lärare: Hej Samira! Idag pratar vi om familjemedlemmar. Berätta om din närmaste familj.

Elev: Hej! Min närmaste familj är Hassan, Yusuf och Layla. Hassan är min man. Yusuf är min son och Layla är min dotter. Vi bor tillsammans i en lägenhet i Uppsala. Vi är fyra personer hemma. Familjen är mitt nav varje dag.

Hassan arbetar och stöttar hemmet. Jag studerar svenska och tar mycket ansvar för barnens rutiner. Vi bestämmer saker tillsammans. Ibland är vi trötta, men vi försöker vara snälla mot varandra. Det är viktigare än att allt är perfekt.

När jag presenterar familjen säger jag namnen tydligt. Jag säger också ålder på barnen. Yusuf är fem år och Layla är åtta år. Folk förstår då bilden av vår familj. Det är enkla ord, men de bär hela mitt liv.

Lärare: Berätta om föräldrar, syskon och släkt längre bort.

Elev: Mina föräldrar bor i hemlandet. Jag ringer min mamma ofta. Jag frågar hur hon mår, och hon frågar om barnen. Jag saknar att sitta nära henne. Samtidigt är jag tacksam att vi kan höra varandras röster. Avståndet är stort, men kärleken är kvar.

Jag har syskon också. Vi har en gruppchatt där vi skickar bilder och korta meddelanden. Ibland skämtar vi, ibland pratar vi om allvar. När någon behöver stöd skriver de. Det är vår moderna familjekontakt. Förr satt vi i samma hus. Nu sitter vi i samma chatt.

Släkten är större än kärnfamiljen. Det finns kusiner, mostrar och farbröder. Alla kan jag inte träffa, men jag berättar för barnen om dem. Jag vill att Yusuf och Layla ska veta att de har en större familj. Det ger rötter även när vi bor i Sverige.

Lärare: Hur pratar ni om familjen på svenska hemma och i skolan?

Elev: Hemma övar vi orden mamma, pappa, bror, syster, son och dotter. Barnen pekar på foton och säger orden. Jag säger: Det här är din farfar. Det här är din kusin. På svenska och med förklaringar. Det blir en språklektion i soffan.

I SFI-klassen berättar vi om familjen i korta presentationer. Jag lyssnar på andra elever och lär mig nya sätt att säga samma sak. Någon säger make, någon säger man. Någon säger barn, någon säger ungar mer vardagligt. Jag håller mig till tydliga ord på B-nivå.

Ibland blir jag rörd när jag pratar om familjen. Det är okej. Läraren ger tid. Klasskamrater nickar. Familj är ett ämne med känslor. Svenska orden måste bära både information och hjärta. Därför övar jag meningar som är sanna för mig.

Lärare: Vad gör er familj tillsammans under en vanlig vecka?

Elev: Under veckan äter vi middag tillsammans så ofta vi kan. På helgen går vi till parken eller biblioteket. Ibland bakar vi. Ibland städar vi tillsammans och sätter på musik. Barnen hjälper till med dukning. Små uppgifter gör dem delaktiga.

Vi pratar om skolan och jobbet. Vi löser små problem: vantar som försvunnit, läxor som är svåra, mat som är slut. Familj är praktiskt samarbete. Det är också skratt vid bordet. Jag vill att hemmet ska kännas tryggt efter en lång dag.

När någon är sjuk tar de andra mer ansvar. Om jag har prov på SFI hjälper Hassan mer med barnen. Om Hassan jobbar sent lagar jag enklare mat. Vi turas om. Så visar vi kärlek i handling, inte bara i ord.

Lärare: Sammanfatta vilka familjeord som är viktigast för dig.

Elev: De viktigaste orden just nu är man, son, dotter, mamma, pappa, syskon och familj. Med dem kan jag berätta vem jag är. Jag kommer från en familj, och jag bygger en familj i Uppsala. Tack för lektionen om familjemedlemmar!

Imorgon ska jag beskriva ett familjefoto på svenska. Hej då!

Lärare: Berätta mer om hur familjeorden hjälper dig i skola, vård och sociala möten.

Elev: På förskolan och skolan måste jag kunna säga mamma, pappa, son och dotter. Blanketter frågar om vårdnadshavare och syskon. Om jag kan orden blir blanketterna mindre läskiga. Jag fyller i långsamt och frågar när något är oklart. Familjeorden är nycklar till systemet.

På vårdcentralen frågar de vem som är anhörig. Då säger jag: Min man Hassan. Mina barn. Mina föräldrar bor i hemlandet. Den meningen är både språk och information. Den skyddar oss i praktiken. Därför är den här lektionen mer än mysig familjeprat.

När nya personer frågar om familjen kan jag välja hur mycket jag berättar. Jag börjar kort: Jag har man och två barn. Om de är vänliga berättar jag mer. Artighet och gränser hör ihop. Familjen är privat, men orden måste finnas redo.

Jag vill också kunna tala om släkt med respekt. Hon är min syster. Han är min bror. De bor långt bort. Vi hörs varje vecka. När jag säger hon och han rätt blir berättelsen klar. Jag övar det medvetet så att orden inte blandas.

Jag skriver familjeorden i min bok varje kväll och säger dem högt tre gånger. Det tar bara några minuter, men orden sitter bättre nästa dag i klassrummet och i samtal med nya personer.

Lärare: Vad varmt och tydligt du berättar om familjen!

Elev: Tack så mycket! Ha en fin dag!