Kropp och hälsa: Ringa till vårdcentralen

Muntligt prov: Elevfokuserad dialog

Ringa vårdcentralen

Presentera dig i telefon

Boka tid

Förstå enkla frågor från personal

Lärare: I dag övar vi att ringa vårdcentralen. Hur börjar du samtalet?

Elev: Jag börjar med hej. Sedan säger jag mitt namn. Hej, jag heter Samira. Jag vill boka en tid. Jag pratar långsamt och tydligt. Om jag blir nervös andas jag innan jag ringer. Det hjälper rösten.

I Uppsala har jag en vårdcentral nära oss. Jag har sparat numret i mobilen. Första gången jag ringde var jag rädd att inte förstå. Nu vet jag att jag kan be dem tala långsammare. Det är okej.

Jag har en lapp med nyckelfraser framför mig när jag ringer. Jag vill boka en tid. Jag har feber. När har ni tid? Kan du upprepa? Den lappen gör mig lugnare. Jag tittar på den om jag fastnar.

Lärare: Vilka frågor kan personalen ställa, och hur svarar du?

Elev: De kan fråga vad som är fel. Då säger jag: Jag har feber och ont i halsen. De kan fråga hur länge. Jag svarar: Sedan i går. De kan fråga om det är akut. Jag säger: Det är inte akut, men jag mår dåligt.

Ibland frågar de om personnummer. Då läser jag siffrorna sakta. Om de inte hör säger jag igen. De kan också fråga om jag tar medicin. Jag svarar ärligt. Om jag inte förstår ordet frågar jag: Vad betyder det?

Personal kan föreslå en tid. Till exempel: Kan du komma i morgon klockan tio? Då säger jag: Ja, tack. Jag tar den tiden. Eller: Nej, jag kan inte då. Har ni en annan tid? Det är viktigt att säga vad som funkar.

Lärare: Berätta om ett samtal du har gjort eller övat.

Elev: Jag övade med Hassan först. Han låtsades vara sköterska. Jag sa: Hej, jag vill boka en tid. Han frågade om symptom. Jag svarade med korta meningar. Sedan bytte vi roller. Det var roligt och nyttigt.

Senare ringde jag på riktigt när jag hade hosta länge. Sköterskan var snäll. Hon talade lite fort först. Jag sa: Kan du tala långsammare, snälla? Hon gjorde det. Jag fick en tid nästa dag. Jag skrev ner tiden direkt.

Efter samtalet skickade de en bekräftelse. Jag kollade adressen och öppettider. Jag planerade bussen så jag inte skulle komma sent. På besöket kände jag mig tryggare för att jag redan hade övat orden hemma och i klassen.

Lärare: Vad gör du om du inte förstår något i telefon?

Elev: Jag säger: Jag förstår inte. Kan du upprepa det, snälla? Eller: Kan du tala långsammare? Jag skäms inte för det. Det är bättre att fråga än att gissa fel om tid eller plats. Tydlighet skyddar mig.

Om det fortfarande är svårt ber jag dem skicka sms med tiden. Kan jag få bekräftelse via sms? Då kan jag läsa i lugn och ro. Jag kan också be en vän sitta bredvid vid svåra samtal. Stöd är okej.

Efteråt skriver jag ner nya ord jag hörde. Till exempel återkomma, rådgivning eller reception. Jag tar med orden till SFI och frågar läraren. Så blir telefonträning också en lektion. Allt hänger ihop.

Lärare: Avsluta samtalet artigt. Hur gör du?

Elev: När tiden är bokad säger jag: Tack för hjälpen. Jag kommer klockan tio. Hej då. Det är kort och artigt. Jag ler även om de inte ser mig. Det påverkar rösten. En lugn avslutning känns professionell.

Om jag måste vänta på återkomst säger jag: Okej, jag väntar. Tack. Sedan lägger jag inte på för snabbt. Jag lyssnar om de säger något mer. Ibland ger de tips innan de avslutar. Jag vill höra allt.

Efter samtalet andas jag ut och sätter en påminnelse i mobilen. Tid, plats, vad jag ska ta med. ID-kort till exempel. Då blir besöket enklare. Bra förberedelse är en del av att bo och leva i Sverige.

Lärare: Kan du sammanfatta det viktigaste med egna ord?

Elev: Jag tänker på det här när jag går hem från SFI i Uppsala. Hassan frågar ofta hur lektionen var, och jag berättar med enkla meningar. Det hjälper mig att komma ihåg orden. Jag blir glad när jag kan förklara utan att stanna för länge.

I klassen övar vi tillsammans. Läraren lyssnar och ger tips. Klasskamraterna ställer frågor, och jag svarar så gott jag kan. Varje gång känns svenskan lite lättare. Jag skriver också ner nya fraser i min bok.

På kvällen läser jag mina anteckningar. Jag säger fraserna högt framför spegeln. Ibland spelar jag in rösten i mobilen och lyssnar igen. Det är pinsamt först, men det fungerar. Jag vill klara muntliga uppgifter med lugn röst.

Hassan säger att jag har blivit tydligare. Barnen hör svenska på förskolan och hemma. Vi blandar språk ibland, men jag försöker välja svenska när det går. Det skapar en bra vana för hela familjen i Uppsala.

Jag tänker på det här när jag går hem från SFI i Uppsala. Hassan frågar ofta hur lektionen var, och jag berättar med enkla meningar. Det hjälper mig att komma ihåg orden. Jag blir glad när jag kan förklara utan att stanna för länge.

I klassen övar vi tillsammans. Läraren lyssnar och ger tips. Klasskamraterna ställer frågor, och jag svarar så gott jag kan. Varje gång känns svenskan lite lättare. Jag skriver också ner nya fraser i min bok.

På kvällen läser jag mina anteckningar. Jag säger fraserna högt framför spegeln. Ibland spelar jag in rösten i mobilen och lyssnar igen. Det är pinsamt först, men det fungerar. Jag vill klara muntliga uppgifter med lugn röst.