Your Future & Goals: Five-year plan email to friend

Informal email
English: Write a long email to a friend. Tell them what you want to do in the next five years. What are your biggest dreams and goals?
Svenska: Skriv ett långt mejl till en vän. Berätta vad du vill göra de närmaste fem åren. Vad är dina största drömmar och mål?

Hej Fatima!

Hej Fatima!

Tack för ditt senaste mejl — det gjorde verkligen min dag.

Jag har tänkt mycket på det du skrev om drömmar och framtidsplaner.

Därför bestämde jag mig för att svara med ett längre mejl om mina egna mål.

Du frågade vad jag vill göra de närmaste fem åren, och svaret är inte kort.

Men jag ska försöka förklara så tydligt jag kan, som vi brukade göra på SFI.

Först och främst: jag har precis börjat SFI D här i Uppsala.

Det känns som att hela mitt liv har lett hit — från Mogadishu till Björkgatan 8.

Hassan jobbar fortfarande som mekaniker, och barnen Layla och Yusuf växer så fort.

Layla är tolv nu och Yusuf tio; de pratar svenska bättre än jag ibland, och det är jag stolt över.

Men mina drömmar handlar inte bara om familj — de handlar om vem jag vill bli.

Mitt största mål de närmaste fem åren är att ta examen från SFI D med goda resultat.

Jag vill kunna skriva och tala svenska på en nivå som räcker till universitet eller yrkeshögskola.

Anna, min gamla SFI-lärare, sa att jag har potential om jag fortsätter läsa varje kväll.

Därför läser jag svenska tidningar, lyssnar på poddar och skriver dagbok nästan varje dag.

Dröm nummer ett: inom två år vill jag söka till socionomprogrammet vid Uppsala universitet.

Jag har alltid velat arbeta med människor i utsatta situationer — det sitter djupt i mig.

När jag jobbade på City Market lärde jag mig att lyssna, lösa konflikter och hålla huvudet kallt.

Erik, min chef, sa att jag har ledarskap i mig om jag vågar ta ansvar.

Dröm nummer två: vi vill köpa ett litet hus utanför Uppsala innan Yusuf börjar högstadiet.

Hassan och jag sparar varje månad till kontantinsatsen, och banken har gett oss preliminärt besked.

Jag drömmer om en trädgård där barnen kan leka och där vi kan bjuda familj på sommar.

Det låter kanske enkelt, men för oss som kom hit med nästan ingenting är det en enorm dröm.

Dröm nummer tre: jag vill resa tillbaka till Somalia och besöka dig och våra gamla grannar.

Inte för att flytta tillbaka — Sverige är mitt hem nu — utan för att knyta ihop trådarna.

Jag vill att Layla och Yusuf ska förstå varifrån de kommer, inte bara var de bor.

Dröm nummer fyra: jag vill bli mer självständig ekonomiskt.

Kanske starta ett litet företag med hemlagad mat eller kläder från Somalia en dag.

Fatima från jobbet sa att marknaden för etnisk mat växer i Uppsala, och det inspirerar mig.

Men jag vet att drömmar kräver tålamod — man kan inte göra allt på samma gång.

Därför har jag delat upp femårsplanen i etapper som Hassan och jag skrev på papper en kväll.

År ett och två: SFI D, komplettera betyg och förbättra svenskan till akademisk nivå.

År tre: söka till universitet eller yrkeshögskola och eventuellt byta till heltidsjobb inom vård.

År fyra och fem: studera, köpa hus om ekonomin tillåter, och resa till Somalia med familjen.

Det låter ambitiöst, men jag har lärt mig i Sverige att planera långsiktigt ger resultat.

När jag kom hit för åtta år sedan kunde jag knappt säga hej på svenska.

Nu skriver jag långa mejl, läser avtal och förhandlar med banken — det är en resa i sig.

Min största utmaning just nu är att tro på mig själv när jag är trött efter jobb och skola.

Hassan påminner mig om hur långt vi har kommit varje gång jag tvivlar.

Yusuf sa häromdagen att han vill bli fotbollsproffs — och Layla vill bli läkare.

Deras drömmar påverkar mig: jag vill visa dem att man kan bygga ett nytt liv om man kämpar.

På jobbet har Erik erbjudit mig fler ansvarsområden om jag stannar efter SFI.

Det lockar, men jag vill inte stänga dörren till utbildning bara för kortare pengar nu.

Jag har lärt mig att fråga om råd — hos studievägledare, hos Anna, hos dig.

Du skrev i ditt mejl att du drömmer om att öppna en liten butik i Mogadishu.

Det låter fantastiskt, och jag hoppas verkligen att du får möjlighet att förverkliga det.

Vi kan hjälpa varandra på distans: du ger mig mod, jag ger dig idéer om kundservice.

Ibland tänker jag på tonårs-Amina som drömde om att resa världen utan att veta hur.

Nu är min värld Uppsala, men drömmarna har bara blivit tydligare och mer genomförbara.

Jag drömmer också om att volontära mer — kanske på Röda Korset eller i en förening för nyanlända.

Att ge tillbaka till samhället som gav mig chansen känns som en naturlig del av planen.

Språket har varit nyckeln till allt: utan svenska hade jag inte kunnat drömma så här stort.

Kulturen har lärt mig att vara punktlig, att ställa frågor och att lita på institutioner.

Det var svårt i början — jag saknade högljudda gator, familj nära och enkla sociala regler.

Men idag känner jag att jag bär båda världarna i mig, och det gör mig starkare.

Fatima, vad är din femårsplan nu? Jag vill höra allt — drömmar, rädslor och små steg.

Skriv tillbaka när du hinner; jag läser dina mejl flera gånger och sparar dem i en mapp.

Kram från Uppsala och hälsa till alla som frågar efter mig.

Vi ses kanske inte snart fysiskt, men vänskap över hav är också en del av min framtid.

PS: Hassan skickar hälsningar och frågar om ditt recept på canjeero — han vill öva i helgen.

PPS: Nästa vecka har jag prov i SFI D. Be för mig — jag vill verkligen klara det.

Min femårsplan är levande dokument — den får ändras, men riktningen är tydlig: framåt.

Drömmar utan handling förblir fantasier; därför skriver jag ner veckomål i min kalender.

I år ska jag läsa klart mina kompletteringskurser och söka studiehandledning vid universitetet.

Nästa år hoppas jag på antagningsbesked — eller åtminstone ett tydligt besked om vägen dit.

Kram,

Amina Hassan