Work Life & Rules: Work-life balance debate article

Creative debate article
English: Write a debate article about why free time and work time should be separate. What are the risks of working too much?
Svenska: Skriv en debattartikel om varför fritid och arbetstid ska hållas isär. Vilka risker finns med att arbeta för mycket?

Varför fritid och arbetstid måste hållas isär

Varför fritid och arbetstid måste hållas isär — en debattartikel om gränser i en alltid-på-kultur

Av Amina Hassan · Uppsala · mars 2026

När jag började på City Market för sju år sedan trodde jag att hårt arbete alltid var något gott i sig.

Idag, som SFI D-student och deltidsanställd med familj, ser jag farorna med att låta jobbet flyta in i allt annat.

Debatten om work-life balance handlar inte om att vara lat — den handlar om att vara människa längre än man är anställd.

Fritid är inte bara tom tid mellan pass; det är tid för barn, partner, studier, vila och identitet utanför butiken.

När arbetsgivare kräver att vi är nåbara via app dygnet runt suddas gränsen ut — och det har konsekvenser.

För det första: hälsan. Forskning visar att långvarig stress utan återhämtning ökar risken för sömnproblem, utmattning och depression.

Jag har sett kollegor som slutar äta lunch ordentligt för att svara meddelanden — det är inte hållbart på sikt.

Jonas sa nyligen att han vaknar på natten och kollar telefonen av vana — en tydlig signal att gränsen redan är borta.

För det andra: familjelivet. När jobbet följer med hem blir Layla och Yusuf vana vid en mamma som alltid är halvt på arbetspass.

Hassan och jag behöver planera vem som hämtar barnen — om jag kan kallas in när som helst blir planeringen omöjlig.

Barn behöver vuxna som är närvarande, inte fysiskt närvarande med blicken på en skärm med butiksmeddelanden.

För det tredje: produktivitet. Det låter motsägelsefullt, men att arbeta för mycket ger sämre resultat på lång sikt.

Trötta medarbetare gör fler misstag vid kassan, glömmer rutiner i färskvaror och har sämre tålamod med kunder.

Erik, min chef, pratar om kundupplevelse — men en utbränd personal ger ingen bra upplevelse, hur mycket man än står i kassan.

För det fjärde: jämlikhet. Inte alla kan eller vill vara tillgängliga utanför arbetstid.

Den som har barn, studier eller äldre föräldrar drabbas hårdare när tillgänglighet blir osagt krav.

Det skapar tyst konkurrens: den som svarar snabbast på kvällen ses som mer lojal, även utan extra lön.

Det strider mot idén om rättvis arbetsplats där prestation mäts under arbetstid, inte under familjemiddagen.

För det femte: demokrati på jobbet. Regler om tillgänglighet ska förhandlas, inte smygas in via app-uppdateringar.

Handels och andra fackförbund finns just för att balansera arbetsgivarens makt — men medarbetare måste våga använda dem.

Jag skrev nyligen till facket om City Markets nya app-policy och hoppas att fler gör samma sak innan det blir normalt.

Motargumentet jag hör oftast är: "Men kunderna vill ha flexibilitet." Visst — butiken ska vara öppen och bemmanad under öppettider.

Flexibilitet under öppettider är rimlig; flexibilitet som kräver att personalen aldrig får vara ledig är det inte.

Detaljhandeln konkurrerar med service, inte med hur snabbt personal svarar på Slack klockan tjugotvå.

Ett annat motargument: "Du kan välja att stänga av telefonen." I praktiken hotas schema och relation till chef om man gör det.

När Erik sa att "prioriteringsordning vid schema" påverkas var budskapet tydligt utan att stå i avtalet.

Frihet att stänga av telefonen utan konsekvenser är en illusion om chefen kontrollerar framtida pass.

Vad vill jag då? Tydliga regler: arbetstid är arbetstid, fritid är fritid, och beredskap ska vara frivillig eller betald.

Arbetsgivare bör planera bemanning i förväg istället för att skicka spontana meddelanden sent på kvällen.

Företagsappar kan vara bra för schema och intern info — men de ska inte bli en osynlig förlängning av arbetstiden.

Som samhälle behöver vi också prata om kultur: varför glorifierar vi att alltid vara upptagna?

I Somalia hörde jag "den som arbetar hårt är ädel" — i Sverige hör jag liknande, fast med ordet "flexibel" istället.

Flexibel kan betyda att anpassa sig till kunder under pass — inte att aldrig få vara otillgänglig.

Jag har lärt mig i Sverige att kalender och avtal betyder något; låt oss hålla fast vid det även digitalt.

Studenter som jag, som kombinerar SFI och jobb, behöver fritid för att klara prov — inte bara för att vara glada.

Utbildning är investering för samhället; om jobbet äter upp studietiden tappar vi både individ och kompetens.

Ungdomar som Yusuf och Layla lär sig av vuxna: om mamma alltid jobbar visuellt hemma, vad säger det om gränser?

Vi modellerar arbetslivet för nästa generation — det är en debattfråga, inte bara en privat tidfråga.

Riskerna med att arbeta för mycket sammanfattas enkelt: sämre hälsa, sämre relationer, sämre arbete, sämre samhälle.

Ingen vinner på att medarbetare bränner ut sig efter två år och slutar — varken butiken, facket eller familjen.

Jag argumenterar därför för tydliga gränser, inte för mindre engagemang under arbetstid.

När jag står i färskvaror och hjälper kunder ger jag hundra procent — men när passet är slut ska jag få vara Amina, inte City Market.

Det är skillnaden mellan att älska sitt jobb och att låta jobbet äta upp livet.

Om du känner igen dig: prata med kollegor, dokumentera, kontakta facket och kräv skriftliga regler.

Ensam mot en app känns man liten; tillsammans kan vi påminna arbetsgivare om att fritid är en rättighet, inte en lyx.

Debatten om work-life balance är inte ny — men digital tillgänglighet gör den mer brådskande än någonsin.

Låt oss inte normalisera att telefonen vid sängen är en del av tjänsten om det inte står i avtalet och betalas.

Fritid och arbetstid ska hållas isär — för vår hälsa, våra familjer och ja, även för butikens kvalitet.

Tack för att du läser. Dela gärna om du vill att fler ska delta i debatten.

Amina Hassan, butiksmedarbetare och SFI D-student, Uppsala.

PS: Hassan instämmer — han ser skillnaden hemma när jag får kvällsmeddelanden från jobbet.

PPS: Fatima och Jonas har lovat att prata öppet om detta på nästa personalmöte om chefen tillåter.

Låt tystnaden brytas — det är första steget mot rimliga regler.

Amina Hassan