Technology & Society: Social media opinion piece

Creative opinion piece
English: Write an opinion piece (insändare) about social media's effect on young people's self-esteem. Is it mostly good or mostly bad?
Svenska: Skriv en insändare om sociala mediers effekt på ungas självkänsla. Är det mest bra eller mest dåligt?

Sociala medier och ungas självkänsla

Sociala medier och ungas självkänsla — mest skadligt, trots några fördelar

Insändare av Amina Hassan · Uppsala · april 2026

När Layla tolv år frågade om hon är "ful på Instagram" visste jag att frågan inte handlar om ett foto — den handlar om en hel kultur.

Som mamma, SFI D-student och butiksmedarbetare på City Market ser jag dagligen hur sociala medier formar hur unga ser sig själva.

Min ståndpunkt är tydlig: effekten på ungas självkänsla är mestadels dålig, även om vissa fördelar finns och inte ska ignoreras.

Jag börjar med det positiva, för debatten blir oärlig om man bara målar allt svart.

Sociala medier kan ge gemenskap för unga som känner sig utanför — Layla hittade en bokgrupp online som läser samma serier som hon.

Yusuf lärde sig fotbollstrick av korta klipp och fick kontakt med barn i grannskapet via en lokal Facebook-grupp som Hassan modererar.

Under pandemin höll vänner kontakt när skolan var stängd — det var verklig tröst när fysiska möten saknades.

Activism och information når också unga snabbt: klimat, jämlikhet och solidaritet med krigsdrabbade kan spridas brett.

Men fördelarna väger inte upp skadeverkningarna när algoritmer belönar utseende, likes och ständig jämförelse.

För det första: jämförelsekulturen. Ungar scrollar perfekta bilder med filter och tror att det är verklighet.

Layla sa en kväll: "Alla på TikTok har perfekt hud utom jag" — hon glömde att bilden är redigerad och att algoritmen visar "bäst" innehåll.

Forskning som citeras i skolans föräldramaterial visar samband mellan mycket tid på Instagram och lägre självkänsla hos flickor.

För det andra: mobbning och näthat. Anonyma kommentarer och grupper utan vuxen närvaro gör att kränkningar följer med hem.

En klasskamrat till Layla fick hån om kroppen i en stängd grupp — skolan fick veta, men skadan var redan gjord.

Fatima berättade att unga kollegor på City Market kollar telefonen under rasten och mår dåligt av att se festbilder de inte blev bjudna till.

För det tredje: sömn och koncentration. Yusuf smög med telefonen nattetid tills vi la regler — han var trött, irriterad och osäker på skolan.

Sömnbrist förstärker negativa tankar om sig själv; det är en ond cirkel som sociala medier ofta startar.

För det fjärde: ekonomisk press. Influencers visar kläder och prylar som barn tror de måste ha för att passa in.

Layla ville köpa dyrt märke efter en haul-video — vi pratade om budget, men många familjer känner sig otillräckliga.

Motargumentet säger: "Ungdomar måste lära sig hantera det — det försvinner inte." Visst, men vi lär inte barn simma genom att kasta dem i ström utan flytkuddar.

Skola, föräldrar och plattformar måste ta ansvar — inte bara skylla på individen.

Anna på SFI visade oss källkritik för vuxna; unga behöver motsvarande om sociala medier och självbild.

Plattformarna designas för att hålla kvar oss — Erik sa att butiker också vill ha kvar kunder, men skillnaden är att barns identitet formas.

Vad vill jag då? Strängare åldersgränser och verifiering, enklare rapportering av näthat och algoritmer som inte pushar skönhetsfilter till barn.

Skolor bör ha öppna samtal om sociala medier utan skam — Layla öppnade sig när vi pratade vid köksbordet, inte när jag hotade ta telefonen.

Föräldrar behöver stöd, inte dömande: Hassan och jag delar ansvar och har gemensamma regler om skärmtid efter läxor.

Företag som tjänar pengar på uppmärksamhet bör bidra till forskning och prevention — inte bara korta varningstexter.

Jag argumenterar inte för totalt förbud — det är orealistiskt — men för att erkänna att nettot för självkänsla är negativt idag.

När Layla fick pausa Instagram en vecka sa hon att hon "hörde sina egna tankar igen" — starkt vittnesmål från tolv år.

Ungdomar som Yusuf behöver idrott, umgänge IRL och vuxna förebilder utan filter — inte bara fler flöden.

Samhället glorifierar influencers som framgång när många tjänar på osäkerhet — det måste ifrågasättas i medier och politik.

I Uppsala ser jag barn på bussen som filmar varandra utan samtycke — integritet och självkänsla hänger ihop.

Riskerna sammanfattas: sämre självbild, mer oro, sämre sömn, mer mobbning och ekonomisk stress.

Fördelarna — gemenskap, lärande, aktivism — kan finnas på andra plattformar med bättre skydd om vuxna vågar reglera.

Om du är förälder: prata, lyssna, dela egna misstag med telefonen — jag scrollar också ibland för länge efter pass på City Market.

Om du är lärare: gör källkritik och medievanor till ämne, inte enstaka föreläsning.

Om du är beslutsfattare: behandla sociala medier som folkhälsa, inte bara teknik.

Min slutsats står fast: för Layla, Yusuf och deras generation är sociala medier mest dåliga för självkänslan i nuvarande form.

Vi kan ändra det — men bara om vi slutar säga att "det bara är så ungdomar är nu".

Tack för att du läser. Dela gärna om du vill att fler föräldrar i Uppsala ska våga säga ifrån.

Amina Hassan, butiksmedarbetare och mamma, Björkgatan 8.

PS: Layla läste texten och sa att jag får nämna henne om jag skriver att hon också gillar bokgruppen online — rättvis balans.

PPS: Fatima håller med om huvudbudskapet och vill att arbetsgivare också respekterar ungas tid utan skärm efter skola.

Låt oss skydda barns självkänsla innan algoritmen hinner definiera den.

Amina Hassan